Okej. jag skall för första gången prata om det jobbigaste.
Okej darlingar.
Såhär ligger de till.
Jag har fått en del mail ifrån en del endometriostjejer i omgångar som berättar om sina problem de har.
Jag förstår er.
Jag skall nu bli väldigt privat.
Jag vet att det är många som kommer känna igen sig och jag säger inte att alla med endometrios känner såhär.
But this is my story.
Det här med sex och underliv är inte min starka sida.
Från naveln och neråt är nog det jag hatar mest hos mig själv.
Det är en del av mig jag hatar och tycker är äcklig.
Det är en del av mig jag ignorerar och som jag bara hatar, det är en del av min kropp som jag faktiskt inte tycker hör till min kropp.
Det är den delen av mig som förorsakar mig så mycket problem, det är en del av mig som gör att jag inte kan vara intim på det normala sättet, det är en del av mig som gör att jag har svårt med närhet och förhållande.
Det är en del av mig som ständigt gör ont och därför svårt att undvika den delen fast jag egentligen aldrig vill ha med den delen av mig själv att göra..
Förmodligen kommer jag aldrig kunna ha ett "normalt" förhållande då det för dem flesta i ett förhållande handlar även om det intima, vilket jag inte kan ge..
Det är svårt för mig.
Jag fyller 28år imorgon och många av mina vänner är redan förlovade eller väntar barn osv.
Inte jag..
Jag är egentligen inte ledsen över det, jag har väl vant mig av att det är såhär det kommet bli för mig.
Jag kan väl bli den där kvinnan med massor av "hundar" eller något.
Absolut kan jag ju adoptera ett barn, men vad jag hört är att man behöver vara gift för att få adoptera ett barn, något som jag inte kommer bli, iallafall inte så som det ser ut nu.
Kärlek är ju något fint om man hittar rätt osv.
Men kärlek för mig och för många med endometrios är mer komplicerat än för andra.
Har man ej endometrios kan man inte förstå...
Men ni endotjejer som mailat mig. Jag vet att ni förstår precis vad jag menar.
Tillsammans är vi starka, även om det inte alltid känns så.
